Oct
10
Horace: “Fan vad bra”
October 10, 2008 |
Publicerad i Sydsvenskan, 081010
Den lilla yta av det vackra ljusa trägolv i Börssalen där Horace Engdahl presenterar årets Nobelpristagare i litteratur kallas på akademislang för “hagen”.
Hagen är inringad av ett vitt staket av villamodell.
Nytt för i år är att Horace emellertid också är herre utanför hagen.
Längst bak i Börssalen brukar andra mindre medietillvända ledamöter vänta in klockslaget. Men från och med i år svarar de inte på frågor. Det berättade Per Wästberg innan han försvann genom en bakdörr.
Horace Engdahl har sagt att god konst kan göra honom frisk, och vice versa. Jag frågade om vinnaren Le Clézio någonsin botat honom fysiskt.
- Om man tar “Afrikanen”, som kanske är min absoluta favorit. Den är så pass bra att man blir uppspelt av den. Man går runt och säger: “fan vad bra, fan vad bra”.
När Engdahl och andra ledamöter rör sig utanför sina salar får kandidaterna smeknamn, för att de ska kunna tala fritt om dem utan att bli avslöjade i förväg. Le Clézios alias har varit Chateaubriand, fransk 1800-talsförfattare och medgrundare av den estetiska riktningen romantiken. Samt en kötträtt.
Gläder det dig lite att amerikanerna förmodligen är ännu mer upprörda nu när du utsett en fransman?
- Det tycker jag inte de ska bli. Det här är inte en fransk författare man har anledning att bli upprörd över. Det är en kosmopolit. Han lär ju tillbringa en del av året dessutom i New Mexico. Han blir nog förlåten.
Finns det någon extra viktig politisk eller estetisk fråga som vinnaren har tagit ställning i?
- Han var en av de första som tematiserade det här med ekologi, klimatkrisen. Jag fick också höra en sak som jag hoppas är sant. Redan på den tiden när han gjorde civilvärnplikt som hjälplärare i Thailand blev han hemskickad därför att han anmälde barnprostitution bland hjälparbetare.
Är det nödvändigt att man ligger i fas med tidens frågor för att få Nobelpriset?
- Nej, jag tror inte att det har haft någon betydelse. Den delen av hans författarskap som handlar om miljön ligger långt tillbaka. Då skulle han fått priset 1985.
Det sägs att han varit i Sverige nyligen. Hjälper det att kampanja på hemmaplan?
- Jag har bara träffat honom en enda gång.
Det var, avslöjar Horace Engdahl, inte långt från hagen.
- Han strövade omkring här i Börssalen med Franska institutet utan att jag visste om det. Jag kom bara av en slump ut genom en dörr och kände igen honom från fotografierna. Men det där är ju Le Clézio! Jag gick fram och presenterade mig då. Han blev generad. Men jag pratade med honom en liten stund. Det var den första fransman jag sett i sandaler. Det tog lång tid att återhämta sig från det.