Sep
28
Hemvändare
September 28, 2008 |
Publicerad i Expressen, 080928
Den svenska landsbygden upplever i höst en renässans i romanlitteraturen
Björn af Kleen sonderar den uppodlade terrängen på jakt efter en förklaring.
Omslaget pryds av en skäggig galt med blodsprängda ögon och gapande käft.
Tidningen Vildsvin är det senaste tillskottet, ett provnummer ska sägas, i den snabbt växande magasinsfloran om landsbygden.
Här talas klarspråk om “den nya situationen”.
På baksidan av tidningen en annons för kikarsiktet Zeiss. Det inledande reportaget bär rubriken “Lugnet före galtattacken” och är bildsatt med ett vildsvin som slutgiltigt rasar i gräset.
Den nya situation som påtalas i ledaren är att vildsvinsstammen närmar sig 100 000 i Sverige.
Den nya situationen skulle också kunna tolkas som det faktum att den svenska landsbygden är så kommersiellt het att tidningsförlaget LRF Media, som ligger bakom Vildsvin, vuxit till Sveriges tredje största tidningsförlag med 25 utgivna titlar, att jämföra med endast fem år 2000.
Jag stöter på flera av dessa förädlade landsbygdsprodukter - Härliga Hund, Lantliv, Eco Queen, Gods & Gårdar, Traktor power - när jag intervjuar författaren Sven Olov Karlsson på hans arbetspalts LRF Media i utkanten av Vasastan - strax innan Stockholm byter ansikte och blir Haga och Frösundavik.
På dagarna skriver Karlsson nyhetsartiklar i tidningen Land Lantbruk - en “böndernas Dagens Industri” som följer med klassiska veckotidningen Land (upplaga på hisnande 229 400 exemplar), där Lasse Holm testar tårtor i ett praktfullt septembernummer.
På kvällarna skriver Karlsson romaner, kritikerrosade och storsäljande - debuten Italienaren har sålt i över 23 000 exemplar och uppföljaren Amerikahuset från i våras har tryckts i 5 000 inbundna ex.
Det som gör Amerikahuset till så medryckande läsning är just att Karlsson här fångar landsbygdens renässans, utan det kitsch - svartmålande eller skönmålande - som annars ligger genren nära. “Faktiskt flyttar nya människor in: par och barnfamiljer. Av fri vilja, utan förfädernas krav”, heter det om romanens västmanländska by Eriksfors.
- Vi blir ju allt mer flyttbara och osentimentala. Ungefär som amerikaner som bara flyttar hela tiden, för att de kan. Jag tror att det kommer bli så att folk i högre grad bor på landsbygden för att de valt det, av fri vilja, säger Sven Olov Karlsson.
- Och det är väl därför det lyckligtvis finns en publik för sådana här romaner.
I höst ger tre kvalificerade Bonnierförfattare ut romaner tydligt förankrade i bygdemiljö.
Lars Andersson inleder en släktsaga i värmländska släktbyn Hedås, Erik Andersson skildrar stämningarna i Västergötland efter en serie kontroversiella bygdeartiklar i lokaltidningen Varas värn (båda dessa böcker har gamla kartor tryckta på försättsbladen) och Ellen Mattson skriver fram 1800-talets Bohuslän i Glädjestranden.
Standardförklaringen till denna nygamla vurm för provinsen brukar vara att svenskar i själ och hjärta fortfarande är bondläppar, att urbaniseringsprocessen var så hastig att vår moderna identitet blott är en fernissa.
Lars Andersson undrar om det inte hunnit bli tvärtom.
- Det var en god förklaring till 70-talets stora skildringar om hur det moderna Sverige växte fram - Sara Lidman, Sven Delblanc, Kerstin Ekman. Men den förbindelsen är bruten i dag. Majoriteten av dagens svenskar har inte åkt höskrinda, konstaterar Lars Andersson.
- Möjligen har bonnlandet Sverige blivit så avlägset så att det blir intressant på nytt att återupptäcka det. Här finns en bakgrundshistoria som inte alls längre är självklar. Man kan väl fromt tänka sig att nya svenskar också kommer att söka det där bakgrundslandet, som man bara tar sig till genom litteraturen och berättelserna. Mustafa Can har berättat hur han lärde känna Sverige genom Ekelöf och 30-talsförfattarna.
Sven Olov Karlsson noterar att höstens litterära våg sammanfaller med ett statistiskt paradigmskifte.
- För första gången i historien bor fler människor i världen i städer än på landet, säger Karlsson.
Det betyder dock inte att provinsen förlorat sin dramatiska potential. Avfolkningen har snarast skärpt ensemblens roller, till författarens fördel.
I Amerikahuset framträder landsbygdens typkaraktärer 2008 höljda i kött och blod. Den uppåtsträvande arrendatorn, vars gård är “en dvärg som gjort sig stor” och den inflyttade prästen som med sin livsstilsmässiga inredningsfetischism när ett nyfeodalt förhållningssätt till byns ting och urinvånare.
- Det kan jag märka nu, att det är en föryngring av landsbygden, och samtidigt en marknadsanpassning. Det är inte längre farbröder som hankar på sin fädernegård. De nya bönderna är välutbildade, har gott om kapital och hoppas att småbönderna ska lägga av så de kan köpa upp egendomarna, säger Sven Olov Karlsson.
- Man behöver inte konstruera en intrig om man förlägger sin roman till landsbygdsmiljö. Snarast tona ner den. I Amerikahuset försöker jag lansera uttrycket Vilda Västmanland.
I ledaren till den brittiska tidskriften Grantas stora sommarnummer - med temat The New Nature Writing - talar redaktören Jason Cowley om naturen som en relativt post-pastoral plats - där författare mot en bakgrund av global uppvärmning och klimatrelaterade naturkatastrofer undersöker och gestaltar sin skuld i världens skeenden.
Den Stora journalistprisbelönade reportern Gunnar Lindstedt har tidigare gett ut böcker om Trustorhärvan och olja. I oktober kommer han typiskt nog med ett undersökande reportage om jordbruk på Bonnieretiketten Frank. Titeln, Svart jord, är lånad från Stenbecksfärens bolag Black Earth Farming, som gjort massiva investeringar i rysk jordbruksmark och som Lindstedt granskar i boken.
Lindstedts tes är att klasskriget på landet kommer att skärpas ytterligare. Den storskaliga maskinella jordbruksdriften använder miljövådliga bränslen. När dessa måste ersättas med traditionell arbetskraft är det stor risk för att man kommer att utnyttja lågavlönad arbetskraft för att hålla ner kostnaderna - som mexikaner på fälten i Iowa.
Som hos de skönlitterära Lars Andersson och Erik Andersson söker Gunnar Lindstedt en personlig grundberättelse i jorden - Lindstedt följer sin morfar spannmålshandlaren i fotspåren, till östgötska Skänninge vid förra sekelskiftet, något av ett agrart idealsamhälle.
Författare vänder sig alltså till landet för att få syn på de konkreta spåren av den senkapitalistiska apokalypsen. Var det inte just därför som vissa diktare drog till stan vid förra sekelskiftet? Men när stan blir idyll full av gårdfarihandlare (mäklarna), fåniga marknader (galleriorna) och bonniga dagdrivare (lattepapporna) återstår blott byn som eskapistiskt äventyr.